näst sista september
se reposer dans la paix heter de på franska...de räcker me dom orden...
du sa att jag va som en extra pelare, typ en klippa att luta sej emot när alltig är skit osv,- att vi är kompisar igen tur de, så äre nånting som är bra i all den här röran, ojoj!
så fel allting kan bli, de är inte bara jag som gör misstag, känns skönt å veta...du har säkert också en massa skit å skrot i ditt bagage...ínte säkert jag vet att du har de!
när jag säger du så syftar jag inte riktigt på nån speciell...man ska få känna lite själv, ställa sej frågan, men tänk om de va jag?
inte bara typ," aah men nu vare inte jag så skit samma", ställ dej frågan, nu, tänk om de verkligen va jag?
va fan hade jag gjort då? nääe du hoppa in på de där tåget om du inte vet vart de går!
släpp kryckorna å gå själv, de, de tror jag på!
(där tog jag bort en massa osammanhängande text..ajdå)
man kanske inte ska säga "du" om man inte menar nån speciell?
iallafall vet jag inte vad jag ska säga även om de senaste som hänt inte står mej väldigt väldigt väldigt nära men ändå lite/ganska så vet jag inte hur jag ska känna?jag har medkänsla medlidande för dej om du lider å jag känner samma ilska som dej, jag känner de som du känner jag skriver inte ditt namn för du vet vem du är, å du, jag är alltid alltid här för dej!,för du är ju alltid där för mej!
Beat me, hate me, You can never break me.
Will me, thrill me, You can never kill me!
